Jag är Alumnföreningens medlem

Jag blev medlem i Alumnföreningen snart efter jag blev färdig. Studietiden var en trevlig och viktig tid i mitt liv, så jag ville behålla kontakten med universitetet även efter studierna. Tidningen Yliopisto som hör till medlemskapet har hållit mig á jour med händelserna vid Helsingfors universitet och inom forskning. Min livsinställning är att ständigt lära, så det är viktigt att jag som medlem får information om intressanta öppna föreläsningar. Alumnföreningen arrangerar även många intressanta evenemang där det har varit roligt att vara med och träffa såväl nya människor som andra alumner och studerande.

Möjligheten att träffa och stödja de nuvarande studerandena är viktig för mig som alumn. Till det ger föreningens volontärarbete goda möjligheter. Som medlem känner jag att jag är en del av universitetsgemenskapen även om jag jobbar i företagsvärlden.

Anna Autere
Humanistiska fakulteten

Frågan är kanske snarare varför jag inte skulle vara alumn. För mig är det en självklarhet. Jag har arbetat vid universitetet i över 50 år, så universitetet är en naturlig del av mitt liv. Jag har deltagit i många alumnevenemang och fester, både som uppträdande och som gäst. I fjol blev jag ständig medlem i Alumnföreningen. Ett lyckat projekt var när vi, för att fira Helsingfors universitets 375-årsjubileum, skapade en webbplats som presenterar 375 framgångsrika humanister. Många tyckte att det var ett bra tillfälle att ta en synlig plats i alumnlaget.

375humanistia.helsinki.fi

Arto Mustajoki
Alumn från humanistiska fakulteten

Som alumn har man möjlighet att som mentor hjälpa studerande, och även universitetet, att klara sig inom sin bransch. När jag var medlem i delegationen för fonderna vid Helsingfors universitet bekantade jag mig mångsidigt med universitetets kunnande. Nu kan jag på alumnevenemang ha motsvarande intellektuella samtal och lära mig nytt. Medelanskaffning är viktigt även för en humanist. Själv har jag haft möjlighet att skänka 1000 euro till universitetet. Jag ska skaffa en tusenlapp till. Även en liten donation har betydelse.

Som alumn hoppas man att universitetet skulle förstå att studenten är dess viktigaste kund. Nu verkar den studerande vara ensam och bortglömd i byråkratin. En ny typ av amanuens skulle kunna ge personalen bättre möjligheter att koncentrera sig på att göra studerandena till utmärkta forskare.

I Alumnföreningen får man vara med om att skapa en framtid för ett internationellt universitet. Även om pengar är viktigt, är det med humanism som ojämlikheten minskar och demokratin ökar. Jag tycker att alumnverksamheten ökar optimismen.

Asko Mäkelä
Humanistiska fakulteten

Jag kom till Helsingfors som utbytesstuderande under slutet av Sovjettiden, läsåret 1989–90. När jag utexaminerats som magister i Tarto återvände jag till Helsingfors för att doktorera och arbeta som forskare. Jag bodde i Helsingfors i nio år och idag känns universitetet fortfarande lika hemtrevligt.

Nu arbetar jag vid Tarto universitet som direktör på institutionen för datavetenskap. Genom mitt medlemskap i Alumnföreningen vid Helsingfors universitet bevarar jag känslan av att jag har kontakt med min alma mater.

På grund av avståndet kan jag inte delta i Alumnföreningens evenemang. Däremot har jag besökt den datavetenskapliga avdelningens större fester, som professorernas pensionsfester och avdelningens 50-årsjubileum. Några år sedan närvarade jag vid matematisk-naturvetenskapliga fakultetens doktorspromovering – 15 år efter att jag själv promoverades. Det var en av mitt livs finaste fester.

Genom att läsa den e-post som föreningen skickar kan jag se skillnaderna mellan alumnverksamheten i Helsingfors och Tarto. Det känns som att alumnverksamheten för de mindre ämnesspecifika alumngrupperna är mera regelbunden i Estland. Men den tvärvetenskapliga och heltäckande alumnverksamhet som omfattar hela universitetet är långt ifrån på samma nivå i Tarto som på Alumnföreningen vid Helsingfors universitet.

Jaak Vilo
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

Studieåren var en minnesvärd tid. Jag var nationsaktiv i Eteläsuomalainen osakunta och verksam som ordförande för Lääketieteenkandidaattiseura.

Sedan min utexaminering har jag hållit kontakt med mina studiekompisar i olika läkarorganisationer, och via mitt jobb upprätthåller jag kontakten med olika forskare inom medicin. Jag ser mig som en generalist både i arbetet och i övrigt, och min nyfikenhet gör att jag ser på både saker och människor genom ett brett perspektiv. Mina universitetsstudier har tagit mig långt och nu vill jag ge något tillbaka. Tidigare har jag främst deltagit i Alumnföreningens allmänna föreläsningar, men i år sitter jag i föreningens styrelse. Jag är entusiastisk inför tanken att få fungera som mentor för studerande.

I Finland är vi vana vid att universitetsfinansieringen kommer från den offentliga sektorn. De senaste åren har det skett en förändring. Det är viktigt för universitetets utveckling och ekonomi att man hittar olika finansieringsformer.

Jan Schugk
Alumn i medicin

Att hålla täta kontakter med Alumnföreningen vid Helsingfors universitet har varit självklart för mig alltsedan jag graduerade. Jag är en universitetsmänniska till identiteten, och mitt Alma mater är Helsingfors universitet. Dessutom har det varit min arbetsplats i ungefär 15 år.

Även om jag ofta samarbetade med Alumnföreningen redan när jag jobbade på Helsingfors universitet var det inte självklart att vara medlem i föreningen och att delta i dess verksamhet. Jag märkte dess mervärde mycket tydligare än förut när jag bytte arbetsgivare vintern 2016. Sedan dess har jag varje månad deltagit i föreningens evenemang och i annan verksamhet. Det får mig att känna att jag aldrig lämnat universitetet och att jag inte brutit de vänskapsband som uppstod under mina studier och min universitetskarriär. Det ger mig en ännu starkare drivfjäder att fortsätta ett yrkesmässigt samarbete med Helsingfors universitet.

Janne Wikström
Fakulteten för statsvetenskap/
Svenska social- och kommunalhögskolan

Jag var entusiastiskt med om att grunda Alumnföreningen i samband med Helsingfors universitets 350-årsjubileumsår. Då arbetade jag som informatör på universitetet, men snart flyttade jag över till informatörsuppdrag inom den privata sektorn. I sex år var jag kommunikationsansvarig i Alumnföreningens styrelse. Det gav mig ett naturligt sätt att upprätthålla kontakten med universitetet.

På senare tid har jag främst träffat gamla bekanta vid årsfesterna och deltagit nu och då i Litteraturcirkeln.

För några år sedan berättade jag om min karriär på en arbetslivskurs för kommunikationsstuderande. Universitetsstudier är teoretiska (som sig bör), så praktiska erfarenheter hjälper studerande att planera sin karriär.

Alumnskapet vid Helsingfors universitet är en tradition i vår familj. Min far studerade till forstmästare och min mor studerade till biologi- och geografilärare. Min dotter graduerade från juridiska fakulteten några år sedan. Även min farfar studerade vid kejserliga Alexanders universitet i agroforstvetenskapliga fakulteten på 1910-talet.”

Katriina Palmroth-Ramm-Schmidt
statsvetenskapliga fakulteten

Under min studietid rörde jag mig väldigt aktivt i studentkårens kretsar, och jag arbetade också tre år som HUS generalsekreterare.Därför vill jag också nu i arbetslivet upprätthålla mina kontakter till universitetet och till de yngre generationerna av studerande. Under Alumnföreningens tidiga skede satt jag med i styrelsen. Då var verksamheten ännu väldigt småskalig, men lyckligtvis har föreningen sedan dess vuxit till en betydande storlek.

Jag har arbetat med kommunikation i flera årtionden. Via nationalekonomistuderandenas alumner har jag vid studentföreningens alumnkvällar fått bekanta mig med unga nationalekonomer. Det har varit en viktig rekryteringskanal för mig.

Min fru och jag har deltagit i alumnresor inom Europa. Den finaste upplevelsen hade jag på resan med flodbåt längs med Donau, då vi fick njuta av Laura Kolbes föreläsningar om Habsburgarnas århundraden. Alumnresorna är en mer förfinad sorts semester än de vanliga finländska sällskapsresorna, eftersom resesällskapet är utvalt.
Med på resan finns statsvetare, läkare och domare istället för fyllbultar.

Matti Saarinen
statsvetenskapliga fakulteten

Efter min utexaminering verkade jag tio år i arbetslivet, bland annat på en advokatbyrå samt i tings- och hovrätten. Därefter kom jag tillbaka till universitetet som doktorand och idag arbetar jag som professor i kommunikationsjuridik.

Jag blev medlem i Alumnföreningen förra hösten. Eftersom jag själv arbetar med forskning och undervisning är det trevligt att hålla kontakt med dem som är aktiva inom den praktiska biten. Min egen tid i det praktiskt orienterade arbetslivet gav goda förutsättningar för att bli forskare och jag uppskattar stort den erfarenhet de åren gav mig. Jag brukar därför också bjuda in jurister från olika områden att föreläsa under mina kurser.

Jag hoppas att de alumner som jobbar utanför universitetet också skall kunna dra nytta av min akademiska erfarenhet.

Det är viktigt att nätverka med personer från andra vetenskapsområden. Tvärvetenskaplig akademisk bildning är alltid intressant och nyttig. Jag hoppas att jag kan engagera flera av mina studiekompisar i föreningens verksamhet.

Päivi Korpisaari
Alumn i juridik

Jag lärde mig vad en alumn är först när mitt jobb vid utrikesministeriet förde mig till New York. I den amerikanska kulturen har man starka band till sitt universitet. Man håller kontakt med och understöder sitt alma mater. När jag kom tillbaka till Finland och blev pensionär började jag studera historia vid Öppna universitetet. Där hörde jag om Alumnföreningen och blev medlem. Det jag uppskattar mest med att vara medlem i Alumnföreningen är de intressanta föreläsningarna och resorna. Jag har fått nya vänner och återfunnit gamla. Årsfesten är alltid lika rolig. Jag har jobbat som frivillig och delat ut saft och gymbiljetter på universitetets inskriptionsdag. Frivilligarbetet är någonting jag gärna vill fortsätta med. Jag upplever fortfarande att Helsingfors universitet är mitt universitet och att jag när som helst kan gå in genom Porthanias svängdörrar.

Ritva Jolkkonen
Alumn från statsvetenskapliga fakulteten

Jag blev medlem förra våren, då min gradu i småbarnspedagogik fortfarande var lite på hälft. Jag utexaminerades på sommaren och under den tidiga hösten vågade jag mig på att delta i Alumnföreningens evenemang.

Jag var med som volontär på alumnkontrollen vid gulnäbbsäventyret, där nya studerande skulle hitta på en LinkedIn-profil med superkrafter. Jag deltog också på Alumnföreningens föreläsning

Från Uni till karriären, som presenterade arbetsfältet, karriärvägar och tips för arbetslivet. Dessutom deltog jag i efterfesten Det här lärde du dig inte i skolan. Via Alumni Ambassador-tjänsten har jag fått tips till min arbetssökning.

För tillfället vikarierar jag inom småbarnsfostran och skriver om evenemang och människor för tidningen Karjala. Min målsättning är ändå att inom snar framtid arbeta med något som bättre motsvarar min magisterutbildning. Inom Alumnföreningen vill jag nätverka och få tips om hur andra har gjort i liknande situationer.

Saana Söderlund
pedagogiska fakulteten

Jag funderade länge på var jag kan hitta en sådan form av frivillig verksamhet, där jag kan stöda och vara med om att inspirera och uppmuntra studenten till en så mångsidig karriärbana som möjligt – här i hemlandet och internationellt. Jag hoppas att mitt egna exempel inspirerar till att leta efter just den egna banan. Som teolog har jag bland annat arbetat med brand-building, kommunikation, marknadsföring, samhällsansvar, frivillig verksamhet och organisationsledarskap.

Via Alumnföreningens verksamhet kom jag in i ett inspirerande och aktivt nätverk där jag kan påverka. Det är betydelsefullt att jag haft möjlighet att göra det som från början motiverade mig att komma med i föreningen. Jag har kunnat hjälpa och inspirera studerande. Det är också för mig inspirerande att föra en intressant dialog och höra spännande synpunkter, och bättre förstå vad som händer i samhället och inom vetenskapen – modigt och utan fördomar.

Sari Vapaavuori
Teologiska fakulteten

Tack vare vetenskapen är människan friskare och lever längre än förut, och därför måste vi också stanna längre i förvärvslivet. Den traditionella modellen med studier, karriär och pension förändras. Man måste kunna förnya sin kompetens tvärvetenskapligt. Det egna ansvaret för den mentala prestationsförmågan accentueras. Alumnföreningen ger nycklar till detta. Att vara alumn är inte bara en fråga om att få, utan även om att delta och ge. Såväl kunskap, tid eller resurser exempelvis som vetenskapsfadder. I Alumnföreningens styrelse vill jag ta del av att förverkliga dess strategiska mål, inverka på hur nyexaminerade placeras i arbetslivet och stärka universitetets konkurrenskraft internationellt – även på ett praktiskt plan. Som alumn har jag fått delta i många intellektuella diskussioner och uppleva vänskap.

Susanna Miekk-oja
Alumn från matematisknaturvetenskapliga fakulteten

Jag är universitetsstuderande i andra generationen. Min pappa var professor, och själv har jag tillbringat en stor del av min karriär vid universitetet. Jag ville inte att min klockarkärlek till universitetet skulle slockna, så jag gick med i Alumnföreningen i god tid före pensioneringen. Utöver olika evenemang har jag också deltagit i fem fantastiska alumnresor. De mest minnesvärda var ett par veckors seglats på ett fraktfartyg i Polynesien och resan till Jordanien, där Jaakko Frösen berättade om utgrävningarna i Petra. Han fick oss att känna som om vi reste med självaste
Indiana Jones. Alumnverksamheten är mycket uppiggande!

Tarja Kohila
Alumn från veterinärmedicinska fakulteten

För att det hör till. Då man har studerat på universitet bör man upprätthålla kontakten med det akademiska samfundet. Jag gillade studietiden och tänkte redan då att det är viktigt att kontakten upprätthålls.

Jag har vänner och kolleger från Helsingfors universitet, men alumnskapet innebär en bredare och mera institutionaliserad relation till universitetet. Medlem blev jag år 2014, samma år som jag utexaminerades. Jag kryssade i alla fält i medlemsblanketten för att vara till nytta för föreningen. Jag funderade också över hur man kunde aktivera mera unga alumner.

För tillfället skriver jag min doktorsavhandling i Storbritannien där medlemskap i alumnföreningar är mera självklart än i Finland. En möjlig förklaring till detta är att universitetsstudier i Storbritannien slutar ganska direkt efter en treårig kandidatexamen eller en två-årig magisterexamen. Då är det naturligt att genast bli alumn.

I Finland är gränsdragningen mellan universitetsstudiernas slut och början av arbetslivet mera vag, vilket gör att
kontakten med universitetet består längre in i vuxenlivet.

Ville Aula
Alumn i statsvetenskap